Jag tycker om när hösten kommer, jag blir känsligare då.

Det blir lättare att skriva, men jag blir svårare att nå..

Och du som har mig, kan väl älska mig lite mer?

För jag blir svagare, när mörkret faller ner..

Ibland känns det som förut, men jag  lärde mig att förstå..

Jag håller andan en sekund, när tankarna tränger på.. 

Jag har förmågan att stå kvar, i nått jag fastnat i.

Gångna tankar som påminner mig, om ord som jag skrev till dig en gång.

 och du som lär mig, kan väl lära mig lite mer? 

För jag blir svagare när mörkret faller ner..

Jag ropar högt när ingen hör mig, jag tror att alla ska förstå..

Men när jag öppnar upp mitt inre är jag en bättre människa då?

och du som hör mig, du kan väl lyssna lite mer?

Jag blir så svag när mörkret faller ner....