På våran gård slår 42 hjärtan varje dag.
42 st är vi alla sammanlagt. Vi är en stor familj och jag är nöjd som det är nu.. Varje morgon när både jag och per jobbar går vi ut tillsammans UTAN ATT BLI OVÄNNER! Trots mitt taskiga morgonhumör. Är jag ledig går jag för de mesta ut när han åker .. Aldrig senare än klockan 9 på vardagarna.. Allt går på rutin. Man har det som inbyggt i sig vad det är som ska göras varje morgon och kväll. Jag älskar det. Att ta ansvar att få alla nöjda. Klart det blir jobbigt någon gång men aldrig att man skiter i de bara för att man inte orkar.. Det finns inte i livet som bonde. Per har lärt mig så mycke på så lite tid. Men än är jag inte full lärd.. Snart är det äntligen sommar och dags för "slöttanna" som jag har längtat. Det är aldrig någon idé att säga att mn i te kan för man kan, om man VILL! Allt går på ren vilja. Jag kunde inte köra gräsklipparen när jag träffa per, nu är det bara jag som klipper. Jag kunde inte köra fyrhjuling, det gjorde jag senast igår. Jag kunde absolut inte köra traktor eller lastmaskin vilket jag kan nu. (Inte helt hundra på traktor jökel men de kommer)! Jag kan köra in en höbal helt själv, jag kan utfodra, springa med ton tunga mjölsäckar, och fortfarande räcka till. Jag kan för att jag VILL! Så ni som säger att ni inte kan något tänk om å se att det är bara för att du inte vill lära dig. Varje dag är en ny möjlighet. Jag älskar bonde livet!

kursiv textunderstruken text
Toneby 95!

Jag godkänner INGA KOMMENTARER! bara så ni vet. 

En fin dag. idag hämtar vi hem fler småå fina bebisar :D

En fin morgon, det blir nog en fin dag också.. 

Dags att killa upp irritationen och skriva ut va det är..

En av mina närmsta vänner har en blogg, vars  presentation ser ut ungefär så här!

**Hej, jag heter Alicia och jag bor lyckligtvis tillsammans med min sambo

i ett hus på landet. Jag älskar naturen. Vi väntar vårat första barn

och ingen i hela världen är lyckligare än mig.. 

Jag har allt jag behöver här! massa kärlek till er! / miss Lycklig!**

Men är det så enkelt? är det så lyckligt?  vad vet vi?

Han kanske våldtog henne och tvinga henne tiill att behålla barnet.

Han slår henne var och varannan helg. Ha attakerar henne med hårda ord varje dag.Han dricker. Men hon stannar där. rädd. Rädd för vad som komma skall. i hopp om att allt blir bättre. Hon söker sig troligtvis till sina vänner och familj för stöd, men hon lyssnar äändå inte när dom berättar om hur dom tycker att hon borde göra. vad hon måste göra. varför spela så lycklig? hon kanske inte ens vill tala om för någon för att hon vill att alla ska tro att det alltid går som på dans? Ni flickor/kvinnor som läser här. jag vet att det inte är bara bara, kärleken är bedrövlig ibland men va fan, värdesätter man kontroll och hårda ord mer än sig själv? jaaa, det gör man om man är förälskad. man blundar för det onda, fjäsk,smärta och tårar. Den där hemska känslan som gör att hjärtat går i tusen bitar gång på gång.. Hon den där flickan *alicia* som jag valt att kalla henne kommer garanterat känna igen  sig i historien och hon kommer garanterat hoppa på mig efter allt jag skriver. Hon kommer nog hata mig, vissa av er vet vem det är. men ni väljer precis som jag att blunda för det olyckliga. man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp.. Man kan bara stå bredvid och kolla ut över dom. Dom där två lyckliga där borta. Nästa gång du ser två personer som ser lyckliga ut kanske du ska tänka om en gång till. Dom kan ha ett rent helvete men visar inte allmänheten ett skit.. nej fy och fan.  

OBS!

Det här som jag skriver nu har absolut  ingenting med mig att göra! 

jag vet varken ut eller in ibland, vissa dagar är underbara medans andra rasar samman.. jag har bara mig själv att skylla ingen annan. jag vet ite varför det blir så här, varför jag måste känna så. jag kan gråta när som helst och bara käna att, vart fan är mitt liv påväg? när ska dom här ångest tankarna lämna mig ifred? imorse fick jag en sån otrolig ångest som kommer följa mig hela dagen, bara gör at jag vakna vid halv sju.. jag vaknade inte när jag skulle ha varit med i lagårn.. vilken skam.. fy fan! men nu går jag på ledighet  i ett par dagar så jag har väl att ta igen.. Min dag blir så himla mycke bättre bara jag kommer upp på morgonen och ger mig iväg ut till djuren.. Dom är det bästa som finns. där kan ka man vara  vare sig man är ledsen eller glad, trött eller pigg. dom bara ä lixom.. Dom är underbara.. vad fan gjorde vi tiden innan dom? kunde inte har varit mycke? Satt väl bara där som en lat subba och kola in i väggen antar jag? nu finns de alltid nått att göra.. om man vill förståss. men hinner inte jag göra det jag borde på en dag blir jag stresad, ja kan ju inte sitta hemma på en stor gård och göra ingenting på en hel dag? nej det går inte. inte ens nu senast när jag blev sjuk, eller ja ficj ont i ryggen hade jag tid med ro i kroppen.. man river efter väggarna och utmanar sig själv för att kunna göra något. dag tre av mina ryggbesvär nu sist gjorde det nått så fruktansvärt ont men det visa jag aldrig, jag förslkte att inte *bry mig*  Jag vet inte hur många vatten hinkar jag tappade den dagen, men man är inte mer handikappad än vad man gör sig. neej vet ni nu vill jag vinna på triss eller nått liknande bara för att få en fet summa pengar så jag kan åka härifrån. Semester i en så där  2 månader. utan måsten utan krav utan skäll utan nånting, bara leva.. få känna att man lever? Men jag vill egetligen inget annat än att få hålla på med djuren. jag älskar att behöva gå upp en timme tidigare för att hinna med dom innan ett 11 timmars pass. jag äskar att få komma hem och gå ner till dom direkt. Jag älskar allt som hör bondelivet till.. köra traktor, göra hagar, slötanna, mala mjöl, skotta skit, utfodra, ploga ja allt.. Det är så vissa av oss valt att leva.. Och jag vill inte ha det på annat vis. jag lär mig något nytt varje dag inom det här, och jag har lärt mig så grymt mycke på bara några månader. så värt är det.. Bli bönder folkets!