På våran gård slår 42 hjärtan varje dag.
42 st är vi alla sammanlagt. Vi är en stor familj och jag är nöjd som det är nu.. Varje morgon när både jag och per jobbar går vi ut tillsammans UTAN ATT BLI OVÄNNER! Trots mitt taskiga morgonhumör. Är jag ledig går jag för de mesta ut när han åker .. Aldrig senare än klockan 9 på vardagarna.. Allt går på rutin. Man har det som inbyggt i sig vad det är som ska göras varje morgon och kväll. Jag älskar det. Att ta ansvar att få alla nöjda. Klart det blir jobbigt någon gång men aldrig att man skiter i de bara för att man inte orkar.. Det finns inte i livet som bonde. Per har lärt mig så mycke på så lite tid. Men än är jag inte full lärd.. Snart är det äntligen sommar och dags för "slöttanna" som jag har längtat. Det är aldrig någon idé att säga att mn i te kan för man kan, om man VILL! Allt går på ren vilja. Jag kunde inte köra gräsklipparen när jag träffa per, nu är det bara jag som klipper. Jag kunde inte köra fyrhjuling, det gjorde jag senast igår. Jag kunde absolut inte köra traktor eller lastmaskin vilket jag kan nu. (Inte helt hundra på traktor jökel men de kommer)! Jag kan köra in en höbal helt själv, jag kan utfodra, springa med ton tunga mjölsäckar, och fortfarande räcka till. Jag kan för att jag VILL! Så ni som säger att ni inte kan något tänk om å se att det är bara för att du inte vill lära dig. Varje dag är en ny möjlighet. Jag älskar bonde livet!

kursiv textunderstruken text
Toneby 95!