En av dom jobbigaste nätterna jag haft, samtal på samtal.. Det sista hade jag väl nyss, vid halv 9 nån gång.. Tusen frågor som ska besvaras. Förståelseförmågan är som bortkastad. Förstörd. Jag kan inte göra nått åt saken nu.. Det är över, jag har gått vidare, även om andra inte vill förstå det. jag är stark nu.. Nästan alldeles för känslokall.. Jag har sårat! Vilket jävla ord.. Va egoistisk jag är.. Jag vet varken ut eller in, vad jag ska säga, skriva eller svara.. Så här är det nu och jag kommer inte vända om nu , nu när jag fått det bra.. Kärleken är inte alltid en dans på rosor. Det här blir lika jobbigt för mej som inte vill såra mer än nödvändigt. Men vad spelar de för roll.. direkt jag öppnar käften kommer dom djupaste suckarna som jag inte kan trösta dej för nu.. Såna här längden behöver man vänner.. bästa vänner som ställer upp för dom som blivit svaga.. Den första tiden är väl alltid som självaste pesten! Men tiden läker alla sår. Jag klara de, då måste du. Jag tror på dej.. Där stark.. Om du bara vill. Det blir inte bättre av att träffa mej nu, jag är juh den som gjort dej så ledsen, som förstört ditt liv.. Glöm mej, skit i mej och lev dagen som om de vore din sista... Släpp mej fri.. Jag kommer bara förstöra mer än göra gott om du inte släpper taget m mej..

:/ vilken skit dag! Burr!
Det är över. Försök förstå!