Det jag aldrig i hela mitt liv trodde skulle hända, hände just nu.. Rickard och Febben blev med mej ut på en springtur.. Dom va jätte duktiga. Febben var nog den som hade bäst kondition av oss. Vi får fortsätta springa fler dagar i veckan. Imorgon blir det simmning i väntan på att baby ska bli klar på arbetsförmedlingen. Sen när vi kommer hem ska jag till hallen på fotbollsträning. Man ska dras hit och dit för att nån gång i livet kunna komma någon vart. Livet går bra nu..

Dagen har inte bjudit på ett skit. Jo lite solsken här och där och en å annan kaffe kopp har jag sett. annars har den varit lugn. Lungn som i graven som man kan uttrycka det i ett visst ordspråk.. Nu sitter jag. som om jag vore förlamad. jag vickar inte ens på tårna så dom är iskalla dom med. Duschen lockar nått så oerhört mycket. men tänk om jag skulle somna där? det har faktist hänt och det är ju inte så trevligt att vakna upp med lödder i ögonen och kallt vatten kommer från dusch strålen. Då kan jag visa min dåliga sida. Då måste jag sitta där inne inlindad i tre handdukar i trekvart för att vänta på att det kommer nytt varmvatten. Nej gud vad jobbigt. Därför tar jag nog Rickrd med mej. Då tror jag knappast att jag kommer somna.. Fniss..

Jackiie har också fått sin springtur idag. Jag tog en liten tur när jag var nere vid min mamma förut. Då träffade jag på underbaraste Theres. Människan som lyser mer än solen! Hon är Vacker. Hon är bra. Hon är unik!

I dessa tider skaffar alla barn. och jag känner press. Men det finns inte i min värld än att jag ska bli mamma. Dessutom är det inget jag bestämmer själv. Alla andra ska vara med och påpeka och lägga in sin kommentar. Det är okej för mej eftersom jag vet vad jag vill här och nu. Men när dagen kommer och jag har bestämt att nej det här barnet vill jag ha. Är det någon som kommenterar då.. kan jag bli den där bitterfittan och ärligt våga visa det. Men i sanningens ord finns det inget bättre än ett barn som vilar mot ens bröst...