Jag trodde inte att det var möjligt, att jag kunde bli så här kär igen. Rickard har fått mej att se en ny sida på livet. Han har fått mej så förbannat kär så ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Han är den perfekta människan med brister(som alla har) som jag letat efter. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle få honom en dag. Sanningenär den att jag hatade honom nått så grymt mycket nått år innan vi blev ilag. Det skärde sej i magen på mej när jag såg honom. Usch va jag inte tyckte om den människan. Men utan annledning dessutom.. Jag vet egentligen inte varför men han kom in i bilden för första gången när jag hade de dåligt med mitt Ex. Vilket jag inte vill prata om eftersom det är skräp för mej nu. Mamma lärde mej som barn att man ska ge sina begangnade leksaker till mindre lyckligt lottade människor.

Efter en tid började jag plötsligt tycka att ahn var ganska fin, han var ju helt underbar. Så jag "råkade" slänga iväg ett sms till han och så började jag väl umgås med pojken. Efter många om och men med tjafs, Pojk/flickvän blev det vi. <Och det är jag tacksam för idag.. Det va inte snällt gjort mot våra då, nära. Men nu. Jag kan inte tänka mej ett liv utan honom.. Min vackratse vän.. Han vet vad jag vill och jag vet vad han vill. Ändå är vi så olika som det bara går, emn jag försöker anpassa mej efter han. för jag älskar honom..

Han är ljuset i mitt liv... <3

Så här kul har jag på morgonen när Rickard har rest för att studera lite ;)