Jaa, jag är faktist bra. Nu när det har blivit lite jävlar anamma i mej. Jag kan om jag vill och om jag vill är jag bra. Jag har tränat konstant i två dagar nu och jag känner värken kryper upp i dom vilande musklerna och känner smärta. Men det är en smärta som får mej att känna lycka. För att just jag kan Det är så skönt, så otroligt skönt att kunna Vara stolt över sej själv. att kunna leva och kämpa för att bli bättre. Visserligen tränar jag för att kunna få ett bättre liv. att bli piggare på morgonen och slö på kvällen. Jag måste vända tillbaka dyngnet nu. Det funkar inte att lägga sej vid 9 och inte somna förens halv 4 på morgonen. Jag har en oro. Det är därför. Den oron hoppas jag kunna bearbeta bort nu så småning om. Simmning-Springtur-Fotbollsträning-Prommenad! så har min dag sett ut.. Det är skönt och man känner att man lever. Jag måste träna mer nu. Det hät är början på ett nytt liv. Bitterfittan kan dra åt helvete för här kommer en ny glad Hannah som ska visa vad hon kan. Jag försöker..

Men allla mina kära läsare. Tro inte att jag är perfekt. Jag är långt därifrån jag har brister och legver lika tufft som alla andra. Jag yttrar mej gärna om det händer någon som går mej på nerverna i mitt liv. Som när Rickard sitter uppe en hel natt för att spela tv spel och kan absolut inte sluta för det är en jätte viktig match han måste vänta på att få spela. Kärleken. Ja kärleken är inte heller alltid den lättaste. Men är för mestadels den mest underbaraste. Rickard förstår mej. Han finns där.. Han är personen som jag alltid kommer ha en liten plats i hjärtat för vad som än händetr. Vi lär av varann..  Vi måste kämpa för att ha det bra. Allt är INTE en dans på rosor varje dag. Men vi är villiga att kämpa så därför håller vi ihop. Som två pusselbitar so passar varann..

Jag älskar honom. Ja det gör jag. ÄLSKAR!